Reportaget jag har gjort är en undersökning på Vannhögskolan i Trelleborg. Jag ska se var litteraturhistorian har tagit vägen då alla satt som frågetecken under presentationen om litteratur. jag kommer möta många olika lärare inom många olika ämnen.

Jag kommer in på Vannhögskolans område och ser en sliten öde basketplan och det ser ut som om den har stått så och orörd under flera år. När jag öppnar dörrarna in till skolan är det en otroligt hög ljudnivå från halvt levande elever. En lukt kommer som ett slag i huvudet, det en blandning av kaffe, ruttet och papper.

Det tystnar och mörkret hänger över skolan. Jag lägger märke till nya saker så som de slitna och ner klottrade väggarna, de söndriga borden och stolarna. Jag ser även biblioteket eller ja "biblioteket". Dagens slut är kommen och eleverna strömmar ut i korridorerna, de slår sig fram för att komma här ifrån. när det har gått några minuter lägger sig kaoset och jag går hem igen.

Det talas mindre och mindre om litteratur och framförallt den äldre litteraturen. Varken elever eller lärare verkar bry sig om den. Kan det verkligen stämma? Varför är det så? Vart har den tagit vägen? Gömmer den sig någonstans? Är den inte viktig längre?

     

Av de lärare jag har intervjuat så är det dem i den äldre generationerna som vet mest. Deras kunskaper är rätt fascinerande då lärarna inte lär ut något som har med litteraturhistorian att göra. Ämnena kopplar inget till det området. Med tanke på de lärarna kunde mest så tror jag att man prioriterade litteraturhistorian mer förr. Medelålders lärarna kunde några få verk med ingen hade läst någon och ingen av dem hade heller brytt sig om att läsa dem. Ingen av dem var intresserade av innehållet. Epoker och namnen på verken är det som dem kommer ihåg mest, innehållet bleknar bort och är inte längre intressant. Bortsett deras kunskaper är alla överens om att litteraturhistorian är viktigt sedd från ett historiskt perspektiv. De lärarna som tillhör de yngre generationerna vet inte mycket om litteraturhistorian, dock kan de nämna några verk och verkets författare, sedan att de inte vet något om dem är en annan historia. Detta är då en rejäl minskning då vad de äldre generationerna kunde. Framförallt känns verk som har blivit nytolkade igen. Verk som har nytolkas inom film eller böcker som inperation är dem mest omtyckta.

”Biblioteket” på vannhögskolan är inte direkt uppskattat, speciellt inte av 9:orna eftersom böckerna är väldigt slitna eller utlånade av andra elever på skolan. De utlånade böckerna har inga elever något speciellt intresse av, anledningen till detta kan bero på att böckerna är för långa, förkorta eller för gamla. Dessutom handlar de inte om något som vi finner intressant. På mentorstiderna när det är dags att läsa har alla med sig böcker hemifrån vilket gör att det syns tydligt att biblioteket inte räcker till eller är tillräckligt bra. Är sortimentet för dåligt och/eller för lite? Skolan är planerad att renoveras vilket är väldigt viktigt med tanke på hur miljön är nu och hur kallt det är här. Planerna är att det även ska bli ett riktigt bibliotek vilket jag tycker är bra då det kan öka viljan att läsa.

Kollar man på personerna här på Vannhög ser man verierade stilar, med mycket olik personlighet. Några går gärna i sportiga kläder eller i mjuksiskläder, några går i mörka kläder helst svarta, några sprider glädje med deras färgglada men det som man ser mest av är fina skjortor, fina byxor: en väldigt snobbig stil.. Umgängen är också något man ser tydligt, personer som har samma stil och klär sig likadant är ett umgänge medan de personerna som inte är det blir utstötta.

De olika klassorna är precis vad de är: olika. 9:orna håller sig för sig själva i studiehallen med mobiler eller kort, 6:orna och 8:orna springer mest runt och är högljuda medan 7:orna ser man inte mycket av om de inte står ivägen i korridorerna.

                                                                             

                                                                                   

Mats Hermansson                              

Ålder: 57

Utbildning: inom litteraturhistoria är det spridda skurar då han mest har läst det på gymnasiet.

Intresse: trädgård, musik, historia

Lärare: historia, geografi, samhällskunskap och religion

Läser: deckare, facklitteratur, verklighet

Vet: rödarummet av strindberg, handlar om unga män i stockholm.

Han tycker det är viktigt att kunna sin historia. “om man inte kan sin historia är man dömd att upprepa den.

Vannhögskolans lärare ät till största del komplitenta men långt ifrån alla kan mycket om litteratur. Det som är synd är att de som kan mest kommer snart gå i pension, vilket kan få konsekvenser att den äldre litteraturhistorian inte når ut till  nya elever och litteraturen tappar greppet om de kommande generationerna. Detta kan leda till att litteraturhistorian går förlorad om de yngre lärarna inte inspererar nya elever till att läsa och lära.

  

Hårdare uppfostran för att rädda kommande generationer!

Av Frida Blennow

När jag och mina väninnor går på restaurang för en trevlig utekväll så förväntar vi oss att det kommer bli en kväll värd att minnas, och det blev den verkligen i lördags! Vi hade bokat ett bord för fyra på restaurangen A9, där vi skulle spendera kvällen. Vid bordet bredvid satt en trebarnsfamilj med barn mellan ett till fem  som inte hade avsikt att sitta ner och avnjuta sin mat. Nej, dessa barn sprang runt och drog i dukar, skrek och värst av allt, kastade mat. 

Det märktes att föräldrarna skämdes av situationen när de försökte lugna sina vildingar men det var ack förgäves. Detta är ett bevis på uppfostran med lösa tyglar som på lång sikt kommer resultera i osjälvständiga och inkompetenta vuxna. Är det så vi vill att kommande generation ska se ut? Visserligen var dessa barnen små men man måste börja

sätta upp strikta regler i hemmet tidigt. Vi måste se till att planeten vi lämnar över är i trygga händer. Hur skulle det se ut om alla springer runt och drar ner dukar? 

Som ni säkert förstår så tar jag barnuppfostran på största allvar. Jag kan medge att jag har gått lite över styr men denna händelse men det är ett ämne som verkligen berör mig.

Jag förstår till punkt och pricka att barn ska vara barn och få leka men de ska veta hur man uppför sig. Jag kan köpa att det minsta barnet kanske gråter men inte alla tre samtidigt. Föräldrarna borde därför ha anlitat en barnvakt så de själv kan få fly från vardagen en stund. Så som man gjorde förr, då äktenskapen höll! 

Förr i tiden hade man ett ämne i skolan som hette barnkunskap där man lärde sig hur man tar hand om barn. Det borde kanske införskaffas igen så unga lär sig hur man blir bra föräldrar. Men det resulterar i att tonåringarna behöver gå längre tid i skolan och då kan vi på rak arm säga att de kommer starta ett uppror. 

Jag tycker vi ska införa barnkunskap i skolorna igen! All teknologi har gjort dem lata. Strängare uppfostran hjälper barnen veta hut och underlättar det för föräldrarna när barnen har blivit större, för då vet de hur de ska bete sig redan från blöjåren. Ni ska inte tro

att jag tycker att alla föräldrar är dåliga föräldrar bara för incidenten på A9 men det är inte första gången jag ser det. Barnfamiljer på snabbköpet har inte direkt underlättat mitt så att säga "snabbköp". 

Låt mig utrycka mina sista meningar i klartext, hårdare uppfostran och lär unga uppfostra! 

Det tjänar vi alla på!

Hej Victor, här ser du arbetena.